Senaste inläggen
Nu firas Jussi Björlings minne. Den 5 februari är det hundra år sedan han föddes och på Palladium i Malmö hålls en minneskonsert på lördag.
– Ja, Jussi Björling var verkligen så stor som han beskrivs, intygar Kers tin Meyer-Bexelius, mezzosopran och hovsångerska.
– Och han blir bara större och mera känd, alltfler människor upptäcker hans sång, bland annat tack vare datorn. Fanklubbar bildas på platser som Novosibirsk och den lilla spanska orten som jag brukar resa till.
Kerstin Meyer-Bexelius påpekar att stjärnor som Domingo och Pavarotti sagt att de har lärt av Jussi Björling och anser honom vara en av de allra största. Detta gör människor nyfikna.
Om man vill få Jussi Björlings kvaliteter formulerade i ord finns det knappast en lämpligare auktoritet än just Kerstin Meyer; operasångerska, rektor för Operahögskolan i Stockholm 1984–1994, Björling-fan sedan barnsben och senare motspelerska till honom på scenen.
Tonens skönhet, den absoluta musikaliteten och hans trohet mot noterna, var enligt henne Jussi Björlings styrkor.
–  Han menar verkligen orden. Det är det som går till hjärtat på folk.
Enligt Kerstin Meyer-Bexelius är det i dag vanligt att operasångare satsar på välljud, slarvar med textningen och bara längtar till de ”gosiga ställena” i musiken. Hos Jussi Björling där emot hörde man vartenda ord och det låg en känsla bakom vart och ett.
– När han sjöng ”Land, du välsignade” var det Sverige i hans ögon och också i åhörarnas. Ingen kan göra om det, det var resultatet av hans temperament och den utomordentligt goda utbildningen han fick från sin far.
I bland ser man Jussi Björlings sångteknik beskriven som något alldeles extra.
– Han hade ingen lärare som petade i hans genuina, naturliga teknik, skrattar Kerstin Meyer-Bexelius. Pappan, som hade studerat en kort tid för Caruso i Amerika, visste vad han gjorde. Jussi fick egentligen en klassisk italiensk utbildning: avspänd munställning, kropp och hals, svalget fullt öppet, djup andning.
Hela den svenska artisteliten var samlad på Kungliga Operan i Stockholm där 21 Grammisstatyetter delades ut på måndagen. Och i år var det Robyn som blev galans stora vinnare. Vid kvällens slut vandrade hon hem med inte mindre än fyra stycken statyetter. Robyn prisades för årets låt, årets kvinnliga artist, årets album, och årets kompositör. Det sista priset delade hon med Klas Åhlund.
- Det här är det finaste priset, sa Klas Åhlund från scenen och en glad Robyn nickade instämmande.
Robyn hade chans på sju Grammisar. Och med producenten Klas Åhlunds nominering hade hennes "Body talk"-skiva hela åtta Grammis-nomineringar. Att hon skulle bli galans stora vinnare var det nog många som hade tippat. Inte minst Robyn själv. Redan innan galan var hon nämligen segerviss. "Det är alltid kul att få Grammisar. Jag tror att jag ror hem de flesta", sa hon självsäkert till TT Spektra när Grammisnomineringarna avslöjades i mitten av december.
En annan vinnarfavorit var Håkan Hellström. Han lyckades kamma hem tre priser av de sex han var nominerad till, årets artist, årets manliga artist och årets textförfattare. Producenten RedOne fick två priser, bland annat för årets producent.
- I love you. Jag saknar er. Love you, sa RedOne i en videoinspelning.
Oskar Linnros, som släppte sin solodebut "Vilja bli", förra året, kammade hem priset för årets nykomling. Men det är inte första gången Linnros tar emot en Grammis. 2006 vann han pris i kategorin årets hiphop/soul med rapduon Snook.
- Jag måste säga att det här är ganska mycket större för mig för att jag har gjort det helt själv. Det har handlat väldigt mycket om personliga känslor och jag har kunnat nå ut med det, det är stort för mig som person, inte bara yrkesmässigt, säger Oskar Linnros till TT Spektra.
Vi slapp en ”Göta Kanal 4” i julas, men i vår drabbas vi i gengäld av Åsa-Nisses comeback på vita duken. Sist sågs han i ”Åsa-Nisse i rekordform” 1969 – en stark kandidat till utmärkelsen Sveriges sämsta film någonsin (2,4 i betyg på imdb). Bara undertiteln till den nya filmen är oroväckande fånig – ”Wälkom to Knohult” – men det ska bli intressant att och se om ”Grotesco”-duon Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar lyckats få till en fungerande form av nybuskis.
Annars kan man bland det svenska vårutbudet se fram emot något så ovanligt som en inhemsk film om andra världskriget (”Gränsen”), en komedi om utvecklingsstörda som gör teater, baserad på Glada Hudik-teatern (”Hur många lingon finns det i världen?”) och en ny film av Björn Runge (”Happy End”).
Från USA och Storbritannien kommer en handfull starka filmer som spås dominera Oscarsgalan – bland annat ”The King’s Speech” med Colin Firth i sitt livs roll, bröderna Coens västernfilm ”True Grit” och Darren Aronofskys obehagliga balettskräckis ”Black Swan”, med en strålande Natalie Portman i huvudrollen.
Och vårens överlägset största kassasuccé seglar i hamn den 18 maj: ”Pirates of the Carribean 4”. Har jag fel får ni kölhala mig.
Nya Upplagan är tidningen som har lyckats med det omöjliga: från hemmet i Ystad har Lars Yngve och hans fru Maria Yngve startat en kulturtidskrift, där flera av skribenterna hör till Sveriges – och världens – tyngsta kulturella profiler. Tidningen har nominerats till svenska designpriset och trycks varje månad i 20 000 exemplar. Om två veckor lanseras dessutom Nya Upplagan i Stockholm, där ytterligare 10 000 exemplar av tidningen ska delas ut.
Men när Statens kulturråd i torsdags delade ut 17,5 miljoner för att främja mångfald, kvalitet och fördjupning bland Sveriges kulturtidskrifter framgick att Nya Upplagan inte får en enda krona i bidrag – detta året heller.
– Det är så extremt omdömeslöst av Kulturrådet, helt absurt! utbrister tidningens chefredaktör Lars Yngve.
– Vi lyckas mot alla odds att få ut vår tidning, månad efter månad. Men när Kulturrådet står där och pissar mig i örat och dissar min tidning på omdömeslösa grunder – då blir jag förbannad.
Men ytterligare ett problem för Nya Upplagan och alla andra tidningar som nekas kulturbidrag är att de inte får reda på varför. Kulturrådet lämnar ingen motivering till sina avslag, och besluten går inte att överklaga.
– Detta är så dumt att jag bara vill lägga mig ner i duschen i fosterställning och suga på tummen, säger Yngve.
Kulturrådet kan alltså inte förklara varför Nya Upplagan inte får några pengar medan exempelvis Ordfront Magasin får 250 000 kronor eller tidskriften Socialpolitik får 325 000 kronor.
I svallet efter vansinnesdådet i Tucson, Arizona kan det vara skäl att påminna om att det näst USA är Finland som är den industrialiserade världens skjutvapen tätaste land. Efter Finlands två skol massakrer har indignerade röster krävt en mer restriktiv lagstiftning men liksom i USA har vapenlobbyn visat sig stark: både skjutbanor och jakt är legitima nöjen, hävdas det om och om igen, och för övrigt kan den som verkligen vill döda göra det också utan skjutvapen.
(Det sistnämnda påståendet tycks stämma: bara fjorton procent av morden i Finland utförs med skjutvapen – vilket inte hindrar att Finland har Västeuropas svartaste mordstatistik.)
Nu är det emellertid djurskyddet som kräver restriktioner efter att en tioårig pojke deltagit i en jakt och skjutit en lo. Det var fullt lagligt: visserligen går gränsen för vapenhantering i vanliga fall vid femton men i sällskap med en myndig person med jaktlicens är det fritt fram.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|